Wierd

Jag: "Det kan vara svårt att höra nasaliseringen av a:et i /mamma/ även om vi faktiskt lyssnar medvetet efter den, eftersom vi är så vana vid att den finns där."

Word: "i /mamma bör inte omges av mellanrum."

Tur att det finns funktioner som är som gjorda för att pigga upp en såhär i sluttampen av hemtentan.

Ord som jag kan men som Words stavnings- och grammatikkontroll inte kan: laminärt, fonationsstyrka, fonation, adducerade, subglottala, trachea, fonera, intraorala, residualvolym, handouts, LTAS, långtidsmedelvärdesspektrum, EPG, r-ljud, koartikulationsstrategier, apraxi, talproduktion, koartikulation, artikulatorerna, nasaliseras, perceptoriska, talsignalen, invariansproblemet, invarians, talperception, H&H-teorin, spektrogram, artikulatoriskt, broskdelen, membrandelen, fonationen, akustiskt, flödesglottogrammet, perceptoriskt, talhastighet, litegrann, jitter, shimmer, meän kieli, älvdalsmål, larynxtubens, larynx, tvärsnittsyta, larynxsänkning, delton, resonanser, klustrade, duration, talrytm, isokronin, syllable-timed, stress-timed, dysartri, tontopp, framåtlutning, konjunktioner, meeen, odistinkt, röstlära, stimuluset, stimulusen, diskriminations-maximumen, hejdå-pusspuss-jag-älskar-dig, tågfönstret, McGurk:ade, orundade, ihopsatt, McGurk-effekten, fonetik, TPPA-C, vt.

...så det kanske inte är så konstigt att den klagar på stilnivån varje gång jag försöker svänga mig med något snyggt. "Beakta ordformen ej. I vanlig text kan den kännas ålderdomlig eller främmande." Varför tror du alltid att det är "vanlig text" jag skriver, lilla Word?

Topic drift

Strategi för hemtentan: äta mycket Bragokex, svara mycket och kreativt på de roliga frågorna, svara så lite som möjligt på de tråkiga/svåra frågorna, bli klar ett dygn innan deadline.

Idag har jag svarat på en fråga. Jag är stolt över mitt svar för jag fick in både teckenspråk, genusperspektiv, klinisk tillämpning, personliga erfarenheter och orden "åtbörd" och "diskurs" på en enda sida. (Okej, jag kanske har överarbetat det lite.)

Här får ni läsa:

17) Vid perception använder vi inte bara den akustiska signalen för att uppfatta vad som sägs. Ge exempel på icke-verbal information och situationer när detta är till stor hjälp. (2 p)

Vi använder visuell information både på segmentnivå och på en mer övergripande samtalsnivå. Hur mycket varierar radikalt – det finns ingenting som säger att det överhuvudtaget måste finnas en akustisk signal för att vi ska kunna kommunicera med varandra, utan det finns hela språk (teckenspråk) som helt och hållet bygger på visuell information.

Även de av oss som inte kan teckenspråk klarar oftast att gestikulera fram enklare budskap eller åtminstone att stödja vårt tal med gester, ansiktsuttryck, ögonbrynsrörelser, nickningar och andra åtbörder. Denna förmåga använder vi särskilt mycket i situationer där ”signal to noise ratio” är hög, d.v.s. där det vore oekonomiskt och riskabelt att försöka förlita sig enbart på den akustiska signalen på grund av att den på ett eller annat sätt störs. Exempel på situationer: när vi beställer öl i den stimmiga baren, när vi är domare i en fotbollsmatch och när vi vinkar hejdå-pusspuss-jag-älskar-dig åt vår partner genom tågfönstret. Vi förlitar oss också mer än vanligt på visuell information på samtalsnivå när vi talar ett språk som en eller flera av samtalsdeltagarna inte är så bra på, eller när vi av någon annan anledning har svårt att förstå varandra. Ibland gör vi detta omedvetet och ibland gör vi det väldigt medvetet, som när vi introducerar en visuell form av alternativ och kompletterande kommunikation (AKK) för någon som har ett kommunikativt funktionshinder.

Även när vi inte gestikulerar är den visuella kanalen viktig för samtalet. Dels läser vi på läpparna (speciellt om vi har en hörselskada) för att bättre urskilja själva orden och dels uppfattar vi mycket av emotioner och diskurs genom att titta på varandra.

Hur visuellt beroende vi är på segmentnivå varierar från fonem till fonem och person till person, och även med kön och kultur. Niklas Öhrström och Hartmut Traunmüller testade McGurk:ade svenska rundade och orundade vokaler i en studie¹ och kom fram till att de flesta svenskspråkiga lyssnare, särskilt kvinnor, använder den visuella signalen mer än den auditiva när de ska avgöra om en vokal är rundad eller ej. Lyssnarna tycker sig t.ex. höra ett [ø:] när de får ett stimulus i form av ett auditivt [e:] ihopsatt med ett visuellt [y:]. Författarna hittade dock inte alls något liknande fenomen för perceptionen av vokalers öppenhet, trots att ju även det är något som är lätt att uppfatta visuellt om man tittar efter det.

Det vore intressant att bygga på Öhrströms och Traunmüllers studie med ett genusperspektiv. De har själva ett resonemang om varför McGurk-effekten fungerar sämre på japaner (både män och kvinnor) än på andra människor – i den japanska kulturen anses det oartigt att titta på den som pratar, varför man lärt sig att lita mer på sin auditiva perception och mindre på sin visuella även i de fall man faktiskt tittar på talaren. Det skulle kunna vara så att det ligger i den maskulina rollen att undvika att titta på talaren, och att män därför på samma sätt som japaner lärt sig att lita mest på sin auditiva perception. (Men om det förtäljer artikeln ingenting.)

¹ Öhrström, N. & Traunmüller, H. (2004). Audiovisual perception of Swedish vowels with and without conflicting cues. I Proceedings of Fonetik 2004. Dept of Linguistics, Stockholm University

Det här är viktigare än ni tror

Jag vägrar att vara rädd. Jag har på något vis alltid vägrat och jag tänker alltid fortsätta. Det är mitt sätt. Visst idkar jag försiktighet - åtminstone den där enda augustiveckan när jag står i utgången från Pride Park vid stängningsdags och plockar av mig passerkort, dogtag och regnbågsattiraljer, för det blir så tydligt då. På vägen till tunnelbanan. I tunnelbanan med extrapoliserna som vandrar mellan vagnarna. När jag byter till nästa tåg och där inte längre finns några extrapoliser. Jag är försiktig. Det är försiktig jag är. Jag vägrar att vara rädd.

Jag vägrar att gå omvägar på nätterna. Jag tar spårvagn, aldrig taxi. Jag vägrar att hålla andan genom gångtunneln upp från hållplatsen, vägrar att undvika att röra mig utomhus ensam, vägrar att använda knepen med mobiltelefonen och nycklarna och allt det där. Jag andas djupt med magen. Jag har rätt till min kropp, mitt utrymme och till att inte vara rädd.

Det är mitt enklaste sätt. Mitt enklaste ätt att hantera risken som ändå alltid finns där. Rädsla skulle inte göra skillnad, rädsla skulle bara begränsa mig.

En dag som idag är det särskilt viktigt. En dag som idag spelar det ingen roll att det är dag och att det är på jobbet - ska man vara rädd så måste man vara det hela tiden. (Mer om det, i ljudform.)

Det finns ett vi. Det finns en samhörighet. Och för varje kränkning, varje hatbrott och varje smädelse växer den samhörigheten starkare. Vi ger aldrig upp. Det är på liv och död. Kärleken är okränkbar.

På riktigt.

Dagens ord är stimulus

...för vad heter det i bestämd form plural egentligen? Stimulisarna? Stimulina? Spirulina?

SAOL (12. uppl., 4. tryckn.) klargör att det heter en/ett stimulus i obestämd form singular och stimulus eller stimuli i obestämd form plural. De bestämda formerna lämnar man dock därhän.

SAOB ger inget mer matnyttigt, förutom en alternativ och ovanlig men söt sidoform: stimulum, stimulet.

Låtom oss googla:

Heter det en eller ett stimulus?
Man kan säga både en och ett. (5/14/1998)
Länge rekommenderades bara n-formen i Svenska Akademiens ordlista. I dag är dock t-formen vanligast. Denna form låter sig också lättare böjas: ett stimulus; stimuluset; flera stimulus; stimulusen. Även pluralformen stimuli förekommer.

(Källa: Svenska Läkaresällskapets kommitté för medicinsk språkvård)

Men:

Stimuli är pluralformen av en stimulus. "Stimulit" är både fel genus och fel numerus; korrekt bestämd form singularis är det otympliga stimulusen.

(Källa: "Farliga ord och vanliga oarter i företagsekonomiska rapporter och uppsatser på svenska")

Inte helt enkelt, uppenbarligen. Personligen tänker jag välja Läkaresällskapets linje, då den känns både logisk och tydlig.

Tack till Karin, som väckte språknörderinerven genom sin spännande fråga.

Bonuscitat: "De starkaste kemiska och mekaniska stimuli kunna icke bringa .. (pulsådrornas trådiga hinna) i rörelse hos ett lefvande djur"... Uääh.

Meta

Jag har ändrat lite (vad gör man inte för att slippa laga mat). Är texten för liten och svårläst? Säg till i så fall.

Until then, dagens tips: håll in ctrl-knappen och scrolla med mushjulet så blir det större/mindre allt efter behag. Mycket lättare än att vara inne i menyerna och greja.

Vardagslördag

Jag är ganska duktig ändå. Jag sitter på balkongen och slappnar av utan att tänka på alla deadlines som biter mig i svansen (det är duktigt, jag behöver det), jag börjar skriva på hemtentan på allvar (det är duktigt, den deadlinen är inte töjbar) och jag springer upp och ned i trapporna med tvätten halva eftermiddagen. Jag blir inte ens irriterad när jag kommer ned innan maskinen är klar, utan går ut och tar en femminuters powersolning utanför dörren istället. Det luktar grill och gräs och känns som sommar.

Det var plussidan. På minussidan noterar vi att jag har glömt att äta igen. Kan man leva på rabarberyoghurt, müsli, glass och rå potatis?

Man behöver inte göra det så svårt

Ibland kommer det där behovet av att teambuilda. Det kan handla om en så enkel sak som att man inte har gjort det på länge, eller så kan det handla om att något grundlöst dåligt har legat och grott en stund och behöver antingen stickas hål på, talas ut om eller helt enkelt bara överbryggas med bättre saker.

Man har inte råd att slita ut relationer man tycker om, det har ingen.

Samtidigt: Jag har inte råd att dela ut mig själv mer än såhär.

KTB, KBT, KGB, HBT, ICD, OCD, IPA

Cykeln är hel och bakdäcket glänser av en flashig reflexrundel utan smuts. Jag är på en skola jag inte behöver vara på, jag gick uppför den långa backen hit bara för att hitta en dator med tillhörande stol (KTB a.k.a. Kurs och tidnings-biblioteket är annars ett fint ställe, men de har inte stolar).

Av någon anledning är Blogger på svenska här. Det är inte som man är van. Det nästan enda de har låtit bli att översätta är texten på knappen "Publish post". Jag förstår inte varför, det är ju svårt att bara råka glömma den. En annan konstig sak är att skärmen flimrar. Jag vet inte om det är för att det är en knasig skärm eller för att jag är trött i huvudet och inte van vid tjock-skärm.

Det finns alltså mycket man kan fundera över. T.ex. vad man ska stoppa i sig på årets första Slottsskogs-picknick som infaller ikväll. Om jag stjäl/lånar en gaffel härifrån kan jag köpa potatissallad. Mmm, potatissallad.

Visa mig din cykel och jag ska säga dig vem du är

Idag sjönk cykeldäcket ihop mitt i backen upp mot Sahlgrenska. Fyra punkteringsfria år hade slutligen nått sitt slut, och jag låste suckande fast den skadade i ett träd utanför akutintaget och vandrade vidare mot Humanisten. Jag kom för sent.

Nu är den hos en cykellagare och ska få nytt däck och nya bromsklossar. Det är ungefär vad jag också skulle behöva. Platt och matt.

Somna somna

Imorgon gifter sig Karin med sin Gustaf. Detta, i kombination med den alltid så onda geografin, leder till att jag tänker dra mig själv ur sängen inatt vid fyra någon gång. Det är om fyra dyra timmar.

På tåget ska jag sova vidare och pilla på min nya fina mp3-spelare.

Ont om rutiner, gott om dåliga vanor

Ont överallt, stark men porös, jag kommer aldrig att klämmas tyngas pressas men om jag lägger mig ned nu kommer ryggraden att spricka och nacken gå av.

"Här ligger ångest och prylar i drivor
Jag unnar mig skivor
De hjälper mot ledan
precis som du"
(Winnerbäck - Tvivel)

Mycket är ogjort. Sömn är en sak.

Sluta upp vs. sluta upp

[x] Klippa mig
[x] Skaffa ett jobb

Yay!

Och här sitter jag och har ont i magen och skriver ett tal. Men det är okej, så när som på prestationsångesten som alltid dyker upp när det handlar om något som ligger mig varmt om hjärtat. Som redovisningen vi hade igår: jag och Ylva snabbrefererade artiklarna vi läst och ägnade sedan större delen av våra 10 minutes of fame åt att förklara vad genus är, vad genusperspektiv är och varför författarna till just våra artiklar gjorde en miss när de inte använde det.

Det gick hem. Klasskamraterna var glada och intresserade och berömde efteråt. Handledaren kläckte ur sig ett "ja, det här med genus, som jag ju naturligtvis redan visste väldigt mycket om..." i sitt försök till uppskattning, men betonade mest att det var fint att vi använde en glad röd whiteboardpenna. Jag har inget som helst förtroende för henne, men det är ju fint om hon också var nöjd.

Men ja, imorgon. Då kan man med anledning av International Day Against Homophobia höra mig tala nere på stan. Jag antar att min eventuella anonymitet bryts om jag talar om att det är på Kungsportsplatsen vid ett eller lite efter. Så det talar jag inte om.

(Det står folk i Brunnsparken med flaggor, pynt och flygblad från tolv. Avmarsch ett. Jag kan även vara en av dem.)

Hon är skitfin också

Härmed inviger jag fylleinläggslabeln med distansvänskap på hög nivå - jag och Jola ölar gemensamt över Skype ikväll. Med tillhörande diskussioner om den där eviga opartiskheten och redigt heterosex.

Egentligen är jag inte full, trots labeln. Jola, däremot, har fått i sig såpass att hon betraktar det som "skitroligt" att gå och kissa.

"Gud vad fumlig man blir! Varför blir det så?"

Ja, det kan man ju verkligen fråga sig.

<3

Jag ska måla hela världen, lilla mamma

(Klicka på bilden.)

Rätt låt vann

"Lite kvinnlig fägring där hade ju inte suttit fel", sade Charlotte Perelli i inför-programs-juryn (ca 32 minuter in i programmet) och avbröt abrupt vår flatsoffas förundran över hur härligt könsneutral Marija Šerifović var. Inget silikon, ingen alldeles för kort klänning, inga halvt tappade trosor à la Moldavien. Kostym, små röda hjärtan och schyssta brudar i bakgrunden. Skönt.

"Lesbisk kampsång" kallade Kristian Luuk det flera gånger igår. Jag är kluven. Om en flata sjunger en ballad så är det automatiskt en kampsång? Precis som när den där kyssen på stan inte bara är en kärlekshandling utan även en politisk aktion - en princip man kan gilla (det är ju gôtt att kunna göra en insats för världen utan att anstränga sig det allra minsta) eller ogilla (det vore ju skönt om det någon gång kunde få vara enbart vad det är).

Det är häftigt i sig att en serbisk, romsk flata vinner, och att hon dessutom verkar ha stöd även där hemma. Serbien verkar nämligen inte vara världens enklaste plats att leva på (källa: K-Online, 2004):

För tre år sedan försökte några serbiska hbt-aktivister hålla den första prideparaden någonsin i Belgrad. Den möttes av så många motdemonstranter att det aldrig blev någon parad. Temat "Det finns plats för oss alla" visade sig vara alltför optimistiskt. Cirka tusen motdemonstranter från nynazistiska Obraz, två fotbollsklubbar och serbiska ortodoxa kyrkan jagade iväg de få aktivister som kommit till Republikens torg. Alla som inte såg ut som "normen" attackerades. Det fanns knappt inga poliser på plats och de som var där hade ingen utrustning för att försvara paraden. En del poliser hejade till och med på när hbt-personer blev misshandlade. Cirka 40 personer skadades. Efteråt menade Belgrads polismästare att det var tydligt att Serbien inte var redo för en sådan offentlig manifestering av sexuell avvikelse. Sedan dess har det inte blivit något mer försök.

(Det är svårare att hitta något att läsa om vardagslivet. Testa att googla själva. Testa att googla på Sverige också...)

En butchflata på schlagerscenen lär alltså antagligen vara något väldigt medvetet och genomtänkt och bra. Något som är lite mer kontroversiellt på andra ställen än det kanske är här. Här, där det "bara" definieras som "fult", avvikande och anmärkningsvärt på ett negativt sätt. Fuck you, Charlotte Perelli.

Spänn

Inatt har kroppen bestämt sig för att den inte tycker om mig. Skuldrorna ilar och ilar och magen är en liten liten trasselklump.

Jag ska lägga den i sängen nu och lägga ett täcke över den.

Hon lär få lära sig något av vår redovisning

Handledaren: "Här har ni skrivit att det inte finns något genusperspektiv i artiklarna, hur menar ni då?"
Jag: "Ja, de pratar ju mycket om kön men nämner inget alls om genus."
Handledaren: "Jaha, javisstja, det var ju inte samma sak."

Snorkakor II

Originalet är alltid bättre än de dåliga uppföljarna.

Jag skyller på att jag hade fel soundtrack igång.

(Men ni ska inte tro att de inte är goda bara för det! De smakar kola. Mmm, kola.)

If it be your will

Idag skriver jag bara för mig själv.

Ni får se Antony sjunga Cohen istället:

EFIT 070502

(EFIT - vad sjutton är det?)


10.26 Det ser ut att vara en bra dag där bakom, tänker jag när jag vaknar i precis lagom tid.


11.31 Man ska inte försöka förutsäga vädret utifrån hur det känns på en balkong i sol och lä, tänker jag sedan, och packar en väska full med kläder som jag inte behöver.


12.37 Cykeln (med nya blanka ringklockan), kurslitteraturpåsen och jag står och väntar.


13.46 Om det är så här det är att gå i skolan så ska jag alltid göra det.


14.35 Dagens essens, kan man säga.

(Sedan glömmer jag bort en timme mitt i allt det där seriösa. Vi äter glass också.)


16.28 Under tiden har cykeln hittat en cykelvän.


17.26 Jag har ringt ett viktigt samtal på vägen hem. Det här är debriefingen.


18.33 Man tror gärna att allergifaran är över när man har suttit ute en hel dag utan att märka av det och sedan går in och stänger dörren om sig. Man tror fel.


19.27 Nyponsoppa och goda mackor.


20.33 Här borde jag kanske städa lite, tänker jag inte, men jag hade kunnat tänka det.


21.26 "Det är bra att chatta."


22.22 Sedan letar jag efter månen på balkongen, men den är inte där.

All time high

(Betapet is the shit.)

Andra saker jag gjort de senaste dagarna:

• Cyklat till Kviberg och tillbaka
• Cyklat vilse
  
• Dansat dansmatta
• Tittat på eld
• Tittat på fulla fjortisar
• Druckit öl på en uteservering som inte var en uteservering
• Ätit frukost på balkongen
• Demonstrerat
• Blivit alldeles matt av all sol
• Ätit körsbärstomater