Det finns nu, det finns då, det finns sen om du vill – men det finns inget annat att hålla sig till

Vi är i det språkliga ingenmanslandet.

Vi lekte med det på Facebook inatt. Testade först "in a relationship", men det lät så exklusivt, slutet och osant. Sedan "in an open relationship", men vi hade så olika erfarenhet av vad det betyder. Hoppade över "single", "engaged" och "married", och kunde inget annat än att landa i slasktratten igen. "It's complicated". Fastän komplicerat nästan är det sista det är.

Komplicerat att förklara, kanske. Inte komplicerat att leva. Inte än.

Kära läsare,
vad betyder "öppet förhållande" för dig? Berätta för mig som om jag vore tre år gammal (men byxmyndig).

Pneuma

Skolan börjar. Termin 6 ligger i sin linda, jag har sovit tre timmar och är illamående av all utomhusfuktig morgonstress. Det är obehagligt alltihop, ett planeringsseminarium som mest får mig att vilja krypa därifrån och aldrig komma tillbaka. Jag känner mig som en liten liten hund som viftar på svansen samtidigt som den gnäller. Försöker tänka att det ska bli roligt ändå, men lider sviterna av en nackspärr och kan fortfarande inte titta uppåt. Bokstavligen.

Sedan tar jag vagnen till min präst, den kanske mest socialt kompetenta människa jag träffat. Vi hinner prata om nästan allt det där som legat och bubblat i flera veckor. Om julen, om det som var på gång innan julen, om Sol (och hon ler stort då, och det gör jag också). Helt i onödan (som vanligt) har jag gått och oroat mig för att inte få plats i det där rummet. Jag får plats. Jag får till och med komma tillbaka.

Hon citerar ur Bibeln; hon gör det sällan, det är nästan första gången. Hon säger att där är orden för ande och andas samma, och jag nickar igenkännande. Hon säger att det inte är konstigt att röstpraktik, röstgrupp, röstpatienter och röstövningar är obehagliga, för det handlar ju om just det där. Att kliva innanför gränsen, in och kräva kontroll över någon annans andning. Någons ande. Och att det kanske kan vara en del av sanningen.

Sedan drar hon paralleller till andra saker. Andra av mina saker. Hon känner mig nu. Jag gillar det. Jag kommer tillbaka.

EPIKRIS

Kontakttid
07-10-01 -- 07-10-25. Sammanlagt 2 nybesök, 23 logopediska bedömningar/behandlingar, 5 teamkonferenser, 4 planeringsmöten, 2 anhörigsamtal, 7 auskultationer av logopediska bedömningar/behandlingar/nybesök, 1 auskultation av sjukgymnastik, 1 auskultation av arbetsterapi.

Förlopp
22-årig kvinna som inkommer med önskan om att bli en bra logoped. Har tidigare tränats på universitetet i drygt två år med goda resultat, och remitteras hit för intensivträning på en mer praktisk nivå.

Testning har under perioden genomförts med Reinvang, A-ning, BNT, FAS och Dysartritestet. Pat har efter noggranna instruktioner administrerat dessa i princip självständigt, dock med handledare som backup i rummet. Hon upplever själv att det svåra är att skatta grad av avvikelse snarare än att bedöma om det finns en avvikelse eller ej, och önskar mer träning i detta. Självförtroendet och förmågan att själv inhämta kunskaper genom läsning av testmanualer har förbättrats successivt under hela vårdtiden. Pat upplever att hon nu har större kontroll och börjar få en viss erfarenhetsbank att leta i, även om det fortfarande är svårt och går långsamt.

Behandlingen har i första hand inriktats på arbete med personer med skador i vänster hjärnhalva, som lett till afasi och i vissa fall dysartri. Ofta även komplikationer såsom pareser, apraxi och/eller synfältsbortfall (vilket pat har fått ökad kunskap om då hon auskulterat sjukgymnast och arbetsterapeut vid ett tillfälle vardera). Pat har övat ordfinnande, ordmobilisering, kategorisering, hörförståelse, läsförståelse, meningsbyggnad, uttal, andning och skrift på olika sätt. Delar av behandlingen har skett i form av spel och även några tillämpningsövningar i form av rollspel har genomförts. AKK i form av skrift, kroppsspråk, skisser och bilder har introducerats och/eller tränats utifrån en helhetssyn på kommunikation. Pat upplever mer och mer säkerhet, trygghet och spontanitet vid behandlingstillfällena. Vågar nu också samtala mer med patienterna även när detta är mkt svårt, vilket varit ett mål. Värt att notera är också att pat:s tålamod och lugn, som redan från början var tydliga tillgångar, har förstärkts ytterligare.

Utöver det direkta patientarbetet har pat även fått mkt träning i kringarbete, både vid dator där hon arbetat med att konstruera självträningsprogram i Lexia, konkret och pappersmässigt där hon bl a har konstruerat och tillverkat material till olika kommunikations- och samtalsspel, och abstrakt i form av planering och utvärdering av behandling. Språklig träning har skett medelst introduktion i journalskrivning och självträning i detta. Pat tenderade i början att alltför frekvent använda subjekt i satser och punkter i förkortningar, men dessa svårigheter har nu minskat. Självkorrigerar adekvat vid behov, men kan ibland behöva hjälp att strukturera ffa längre anteckningar som talstatus, språkstatus och epikris för att få in var sak under rätt sökord. Målet är att pat så småningom ska klara detta helt självständigt.

Målen vg "terapeutiskt och etiskt förhållningssätt", "utredning av orsaker och inhämtning av anamnes", "kritisk analys, bedömning och logopedisk diagnosticering", "journalskrivning", "planering, genomförande och utvärdering av logopediska åtgärder" samt "bedömning av patientens begränsningar i social och professionell delaktighet" har alla uppfyllts.

Diagnos
Z71.9 Rådgivning, ospecificerad
Z74.3 Behov av kontinuerlig övervakning

Åtgärd
Pat skrivs idag ut. Får med sig ett intyg om godkänd praktikperiod samt ett formulär för utvärdering av densamma, som återsändes ifyllt till avd snarast möjligt. Pat remitteras till Barnlogopedi för fortsatt praktisk träning. Planerad start för denna är måndag vecka 47. Tills dess fortsatt teoretisk träning på universitetet.

Wierd

Jag: "Det kan vara svårt att höra nasaliseringen av a:et i /mamma/ även om vi faktiskt lyssnar medvetet efter den, eftersom vi är så vana vid att den finns där."

Word: "i /mamma bör inte omges av mellanrum."

Tur att det finns funktioner som är som gjorda för att pigga upp en såhär i sluttampen av hemtentan.

Ord som jag kan men som Words stavnings- och grammatikkontroll inte kan: laminärt, fonationsstyrka, fonation, adducerade, subglottala, trachea, fonera, intraorala, residualvolym, handouts, LTAS, långtidsmedelvärdesspektrum, EPG, r-ljud, koartikulationsstrategier, apraxi, talproduktion, koartikulation, artikulatorerna, nasaliseras, perceptoriska, talsignalen, invariansproblemet, invarians, talperception, H&H-teorin, spektrogram, artikulatoriskt, broskdelen, membrandelen, fonationen, akustiskt, flödesglottogrammet, perceptoriskt, talhastighet, litegrann, jitter, shimmer, meän kieli, älvdalsmål, larynxtubens, larynx, tvärsnittsyta, larynxsänkning, delton, resonanser, klustrade, duration, talrytm, isokronin, syllable-timed, stress-timed, dysartri, tontopp, framåtlutning, konjunktioner, meeen, odistinkt, röstlära, stimuluset, stimulusen, diskriminations-maximumen, hejdå-pusspuss-jag-älskar-dig, tågfönstret, McGurk:ade, orundade, ihopsatt, McGurk-effekten, fonetik, TPPA-C, vt.

...så det kanske inte är så konstigt att den klagar på stilnivån varje gång jag försöker svänga mig med något snyggt. "Beakta ordformen ej. I vanlig text kan den kännas ålderdomlig eller främmande." Varför tror du alltid att det är "vanlig text" jag skriver, lilla Word?

Topic drift

Strategi för hemtentan: äta mycket Bragokex, svara mycket och kreativt på de roliga frågorna, svara så lite som möjligt på de tråkiga/svåra frågorna, bli klar ett dygn innan deadline.

Idag har jag svarat på en fråga. Jag är stolt över mitt svar för jag fick in både teckenspråk, genusperspektiv, klinisk tillämpning, personliga erfarenheter och orden "åtbörd" och "diskurs" på en enda sida. (Okej, jag kanske har överarbetat det lite.)

Här får ni läsa:

17) Vid perception använder vi inte bara den akustiska signalen för att uppfatta vad som sägs. Ge exempel på icke-verbal information och situationer när detta är till stor hjälp. (2 p)

Vi använder visuell information både på segmentnivå och på en mer övergripande samtalsnivå. Hur mycket varierar radikalt – det finns ingenting som säger att det överhuvudtaget måste finnas en akustisk signal för att vi ska kunna kommunicera med varandra, utan det finns hela språk (teckenspråk) som helt och hållet bygger på visuell information.

Även de av oss som inte kan teckenspråk klarar oftast att gestikulera fram enklare budskap eller åtminstone att stödja vårt tal med gester, ansiktsuttryck, ögonbrynsrörelser, nickningar och andra åtbörder. Denna förmåga använder vi särskilt mycket i situationer där ”signal to noise ratio” är hög, d.v.s. där det vore oekonomiskt och riskabelt att försöka förlita sig enbart på den akustiska signalen på grund av att den på ett eller annat sätt störs. Exempel på situationer: när vi beställer öl i den stimmiga baren, när vi är domare i en fotbollsmatch och när vi vinkar hejdå-pusspuss-jag-älskar-dig åt vår partner genom tågfönstret. Vi förlitar oss också mer än vanligt på visuell information på samtalsnivå när vi talar ett språk som en eller flera av samtalsdeltagarna inte är så bra på, eller när vi av någon annan anledning har svårt att förstå varandra. Ibland gör vi detta omedvetet och ibland gör vi det väldigt medvetet, som när vi introducerar en visuell form av alternativ och kompletterande kommunikation (AKK) för någon som har ett kommunikativt funktionshinder.

Även när vi inte gestikulerar är den visuella kanalen viktig för samtalet. Dels läser vi på läpparna (speciellt om vi har en hörselskada) för att bättre urskilja själva orden och dels uppfattar vi mycket av emotioner och diskurs genom att titta på varandra.

Hur visuellt beroende vi är på segmentnivå varierar från fonem till fonem och person till person, och även med kön och kultur. Niklas Öhrström och Hartmut Traunmüller testade McGurk:ade svenska rundade och orundade vokaler i en studie¹ och kom fram till att de flesta svenskspråkiga lyssnare, särskilt kvinnor, använder den visuella signalen mer än den auditiva när de ska avgöra om en vokal är rundad eller ej. Lyssnarna tycker sig t.ex. höra ett [ø:] när de får ett stimulus i form av ett auditivt [e:] ihopsatt med ett visuellt [y:]. Författarna hittade dock inte alls något liknande fenomen för perceptionen av vokalers öppenhet, trots att ju även det är något som är lätt att uppfatta visuellt om man tittar efter det.

Det vore intressant att bygga på Öhrströms och Traunmüllers studie med ett genusperspektiv. De har själva ett resonemang om varför McGurk-effekten fungerar sämre på japaner (både män och kvinnor) än på andra människor – i den japanska kulturen anses det oartigt att titta på den som pratar, varför man lärt sig att lita mer på sin auditiva perception och mindre på sin visuella även i de fall man faktiskt tittar på talaren. Det skulle kunna vara så att det ligger i den maskulina rollen att undvika att titta på talaren, och att män därför på samma sätt som japaner lärt sig att lita mest på sin auditiva perception. (Men om det förtäljer artikeln ingenting.)

¹ Öhrström, N. & Traunmüller, H. (2004). Audiovisual perception of Swedish vowels with and without conflicting cues. I Proceedings of Fonetik 2004. Dept of Linguistics, Stockholm University

Dagens ord är stimulus

...för vad heter det i bestämd form plural egentligen? Stimulisarna? Stimulina? Spirulina?

SAOL (12. uppl., 4. tryckn.) klargör att det heter en/ett stimulus i obestämd form singular och stimulus eller stimuli i obestämd form plural. De bestämda formerna lämnar man dock därhän.

SAOB ger inget mer matnyttigt, förutom en alternativ och ovanlig men söt sidoform: stimulum, stimulet.

Låtom oss googla:

Heter det en eller ett stimulus?
Man kan säga både en och ett. (5/14/1998)
Länge rekommenderades bara n-formen i Svenska Akademiens ordlista. I dag är dock t-formen vanligast. Denna form låter sig också lättare böjas: ett stimulus; stimuluset; flera stimulus; stimulusen. Även pluralformen stimuli förekommer.

(Källa: Svenska Läkaresällskapets kommitté för medicinsk språkvård)

Men:

Stimuli är pluralformen av en stimulus. "Stimulit" är både fel genus och fel numerus; korrekt bestämd form singularis är det otympliga stimulusen.

(Källa: "Farliga ord och vanliga oarter i företagsekonomiska rapporter och uppsatser på svenska")

Inte helt enkelt, uppenbarligen. Personligen tänker jag välja Läkaresällskapets linje, då den känns både logisk och tydlig.

Tack till Karin, som väckte språknörderinerven genom sin spännande fråga.

Bonuscitat: "De starkaste kemiska och mekaniska stimuli kunna icke bringa .. (pulsådrornas trådiga hinna) i rörelse hos ett lefvande djur"... Uääh.

Nasaler, lateraler och radikaler

Folk säger alltid att det ska börja snurra i huvudet när man tänker på hur stort universum är, om det finns liv på andra planeter och om Gud finns samt vad som är meningen med livet. Det gör det inte. Däremot gör det det när jag tänker på relationer och på lingvistik; de här samtalen om svartsjuka och de här kapitlen om var och varför gränsen egentligen går mellan A och O får det att svindla och jag blir alldeles matt.

De senaste dagarna har jag alltså fått mitt lystmäte genom fonetiktentapluggning på balkongen (i sällskap av kaffet, kakorna och ibuprofenen) samt ett polyamorösitetssamtal i en park där kurslitteraturen fick extraknäcka som sittunderlag. Jag ska egentligen inte skriva om vad som sades nu för det har jag inte tid med (tenta tenta), men jag måste bara få säga att det är så befriande när folk spontanpratar könsneutralt utan att det på något vis känns krystat längre. En helt ny nivå av en-del-saker-är-enklare-om-man-inte-vet (för kanske 2½ år sedan hörde jag "hen" för första gången och tänkte att det aldrig skulle gå att införliva i språket, men shit, det är ju vi som bestämmer över det) och jag bekänner mig besegrad och begeistrad och okunnig och I love it.

Det är även fint att jag har nördvänner som går igång på samma saker som jag själv. I.e. "...och min första tanke var 'åh, vilken queer familjebildning'!" respektive "vi ses om en stund i en annan modalitet".

Tes att testa vid tillfälle: Queera människor + relativ bisats = sant.