K.D. Lang goes Cohen

Ring the bells that still can ring

Jag gråter inte lika våldsamt på nätterna längre. Jag tänker "har jag ångest nu, borde jag göra något åt det?" och sedan tänker jag "nej, det har jag inte". Och hur man än vrider och vänder på allt som är trasigt och skört och trött och ensamt så finns det ingenstans jag hellre vill vara än här och ingenting jag hellre vill göra än att dricka det här teet och lyssna på den här sången.

Och efter våren och året och sommaren har jag börjat sätta än större värde än förr i att göra allt jag gör med mycket kärlek (och i att strunta i saker där jag inte vill investera den kärleken). För man vet inte om man kommer att få någon chans att göra om och göra rätt.

Hej lilla stressbubbla.

Fick besked om praktiken i måndags (ämnesområde - handledarens efternamn - första bokstaven i handledarens förnamn), tillsammans med en klausul om att schemat fortfarande inte var färdigt och att det därför kunde bli förändringar. Gick till skolan imorse, glad i hågen och övertygad om att det var nu allt skulle spikas och nu jag skulle få slappna av och släppa det där, men kom ut från praktikinformationsseminariet mer osäker än någonsin.

Minst tre personer i klassen har blivit fråntagna praktikplatser som de först fått besked om att de fått. Minst två till saknar platser. Det är världens stressmoment och jag kan inte släppa det, fastän jag ju egentligen har fått besked om att jag ska trava runt på en neuro-avdelning här i grannskapet hela oktober.

Ingenting kan man vara säker på förrän man står där på morgonen och inte blir utkastad.

Ansiktsbok, ansiktsburk

Idag blev jag bannad från Facebook. Shit happens? Någon vänlig själ som har mig som vän där får gärna kolla om jag överhuvudtaget finns kvar.

(Ja, jag har mailat dem och tiggt om nåd.)

Innan Facebook kom var det mer hattar. Minns ni förresten när internet var byggt mestadels av text? Det fanns ingen blinkande reklam någonstans och LCD-skärmarna var svartvita eller svartbeiga, och det blev regnbågar när man petade på dem, fast det fick man inte. Innan det var tjockskärmarna också svartvita. Det var tider. Pappa lärde mig googla i högskolans källare, jag var typ tolv och servrarna såg ut som miljoner kylskåp. Google fanns inte men clipartbilder fanns. Fast mest text, som sagt, och bara på engelska.

Det kanske var vi som var textgenerationen. Det kanske håller på att gå över nu. Det kanske är det våra barnbarn kommer att skratta åt en dag.

"Sommar och sol, vi har kort tajt kjol, och vi vill ha dig, Markoolio"

Det var så mycket som gick i stöpet bara för att jag var flata och inte trodde att det fanns någon annan i hela världen som var det:

Jag spelade fotboll större delen av grundskolan (nästan alla gjorde det) och varje sommar åkte vi på turneringar längre och längre bort. Till slut satt vi allihop i en buss på väg till Borlänge. Det var 1998, året när Markoolio hade sin första stora hit, jag var 13 år och laget hade hyrt den där bussen tillsammans med det lika gamla pojklaget. Någon hade med sig en bärbar radio. Alla hade med sig en halv sommars spring i benen och varsitt skuttigt tonårshjärta. Oerhört spännande, tyckte de flesta. Oerhört jobbigt, tyckte jag. Det skränades och grabbades och kuttrades och fnittrades och jag satt någonstans långt fram och försökte koncentrera mig på att titta ut genom fönstret för att få tiden att gå.

När vi kom fram spelade vi fotboll. Ja, vi spelade fotboll jäkligt bra och det slutade med att vi tog oss ända till finalen. Killarna tog sig till en B-slutspels-final. Tidigt den sista morgonen klev vi in i bussen och åkte mot planen där de skulle spela, och tränarna förmanade oss nogsamt om att vi skulle sitta knäpp tysta så de fick ro att samla sig mentalt. Det gjorde vi. När de hade spelat klart och vi åkte mot planen där vi skulle spela skränades och grabbades och kuttrades och fnittrades det, och jag satt och försökte koncentrera mig på att titta ut genom fönstret för att ingen skulle se hur rasande jag var.

För jag såg det utifrån. Jag såg det utifrån, men jag missade att räkna med den där viktiga tonårshjärtefaktorn som var vad hela resan egentligen handlade om. Jag trodde att det handlade om fotboll, och jag hatade allt det där okontrollerade som hände runt omkring. Discon, shopping och häng. Jag låg på min luftmadrass och analyserade könsmaktsförhållanden istället, för jag var ett ufo.

Och sedan åkte jag hem och grät resten av den där sommaren. Grät i flera år, inombords.

7/9

I get knocked down, but I get up again
You're never gonna keep me down
I get knocked down, but I get up again
You're never gonna keep me down
I get knocked down, but I get up again
You're never gonna keep me down
I get knocked down, but I get up again
You're never gonna keep me down

(Chumbawamba - Tubthumping)

Ungefär som Ane Brun hjärta Bob Hansson

Saker som kan hända är till exempel att jag hittar mig själv i soffan och tänker att "det här brukar jag ju inte göra - så vad brukar jag egentligen göra?" och inser att jag mest spiller hela mitt liv framför en datorskärm. Inte för att teve är så mycket bättre kanske men idag fick jag terminsräkningen från kåren och i samma kuvert låg en reklambroschyr där det bland annat stod att man kan få prenumerera på GP för 2 kr/dag och jag överväger det verkligen. I pappersformat.

Kanske är det livet som knackar på dörren, vad vet jag. Kanske är det allting som löser sig av sig självt, vad vet jag. Jag vet bara att det är roligt att gå till varenda föreläsning och att det är spännande att tänka på att det inte är så länge kvar tills första jobbhelgen och att jag ser framtiden an med tillförsikt och en avslappnad attityd. Att det är höst och att jag gillar det.

Det gör inte särskilt ont någonstans och jag blir sugen på lagad mat nästan varje kväll. Det är mycket känslor både hit och dit och visst finns det falliga varenda dag nästan (still, still) men de flesta är sköna, uppfriskande (som sagt) och inspirerande. Så jag tänkte rida på den vågen en stund. Yay me.

Rapport

Jag har kommit av mig lite med internet. (Det gör inget.)

Och varit sjuk och varit tvångsfadder och inte orkat.

Saker är uppfriskande: höstluft, höstregn, matlust, tre nya brudar i klassen, lön på kontot. Hemligheter. Vulkaner som nästan säger till i förväg, jag som nästan lyssnar.

Dagens allitteration: vilja vara vag.