Bibliotekets datorer är ej avsedda för privat bruk/The Library computers are not for private use

Det är vår men jag fryser. Tvekar mellan att åka hem och tillbaka igen eller att gå ned på stan och köpa något att äta. Eller att blunda och sätta mig på en spårvagn åt ett helt annat håll och se var jag hamnar, och åka tillbaka. Eller gå ned till ett helt annat bibliotek och hämta en bok (som jag var tvungen att beställa dit, eftersom jag inte kunde beställa den hit eftersom den redan var här. Det är konstiga regler).

Bredvid mig sitter två studenter och talar franska. Det gjorde även en passagerare på vagnen imorse. Man vet inte om det är ett konstigt sammanträffande eller om staden har intagits av fransmän

Om ett par timmar kommer jag att vara lite lyckligare, lite onyktrare och en lite bättre människa än jag är nu. Sedan kan jag eventuellt tänka mig att ta tag i mitt liv. Bara jag slipper att göra det just här och nu.

(GLÖM EJ ATT LOGGA UT/DON'T FORGET TO LOG OUT)

Och sjutton grader gör en alldeles lagom sommar för mig

Idag skrev jag den där sur-tentan. Den var tre centimeter tjock (nästan) när jag fick den i handen och allt blev svårt och jobbigt och först tänkte jag att jag skulle skita i det helt och bara åka hem igen. Men se, det kan man inte göra bara sådär spontant, för man måste sitta kvar i 40 minuter även om man tänker lämna in blankt för annars kanske man går ut och skvallrar för någon senkommare. Alltså skrev jag - jag hade ändå för lite godis för att kunna sysselsätta mig med det i 40 minuter. Och då gick det ganska bra ändå.

Övrigt produktivt:

• Årets första utomhusfalafel
  
• Årets första utomhusglass
  
• Årets första parkbänkshäng i Trädgårdsföreningen
  
• Balkonglåda inköpt
  
• Frön sådda

Och så invigde jag mitt månadskort som jag köpt i present till mig själv (sist jag lyxade till det på det viset var på gymnasiet), och bara för att jag skulle få känna att det var helt rätt grej att lägga 375 spänn på träffade jag på två biljettkontrollanter på vägen hem. För första gången i Göteborg tillika andra gången i livet. Yeah yeah.

11 augusti 2002

"ibland är det som om jag gör saker som gör ont bara för att jag vet att de kommer att göra ont. som om det ändå finns någon sorts njutning i det smärtande. (alla texter blir så pretentiösa så fort man skriver ordet smärta.) jag vet inte riktigt. det känns mest som om jag vill ligga stilla och vänta på att det skall börja växa mossa över kroppen, och kanske några små blommor här och var, och blåsa in sand i öronen. jag lägger mig ned hela tiden och vet inte om jag någonsin kommer att orka resa mig upp igen.

det är konstigt, det känns som om det borde kännas konstigt, men det känns inte konstigt. det känns som om allting har fallit på plats. allting är fullständigt logiskt. som när grammatik övergår i matematik, virrvarr övergår i fyrkanter."

Det är samma jag. Det är konstigt att tänka på.

Soundtrack: Eurythmics - 17 again

Idag tentapluggar jag

...och när man gör det kan man bl.a. lära sig att förklara kärlek som vore det en sjukdom:

"It may also be the case that biological aspects of homosexuality result from early hormonal experiences. For example, medical conditions or drugs in the mother may affect the child in the uterus or in early infancy; these may not be genetic (Persky, 1987)."

(Jämför: "In many cases of brain disorders, it is not known whether the problem is triggered by toxins, microbes, or the body's own failings. Alzheimer's disease is a devastating ailment of the brain's cerebral cortex. Although it usually strikes only the elderly, its cause is unknown.")

(Ur Personality - classic theories and modern research av Howard S Friedman och Miriam W Schustack, 2003. Sid 180 resp. 182.)

Jag undrar vad det är för hormonella obalanser i livmodern som gör folk heterosexuella (och/eller dumma i huvudet).


Let there be light,
let there be morning


Man kan säga att jag lärde mig matnyttigare saker igår: Enligt likabehandlingslagen är högskolorna skyldiga inte bara att låta bli att diskriminera och trakassera, utan även att förebygga diskriminering och trakasserier. Användning av kurslitteratur som utgår från att alla är heterosexuella eller gör grova/negativa generaliseringar av homo- och/eller bisexuella som grupp kan, även om det inte i direkt mening utgör trakasserier, "ge upphov till vidare diskussioner bland studenter och lärare, diskussioner som i sin tur riskerar att få karaktär av trakasserier". HomO rekommenderar att man byter ut sådan litteratur som ett led i det förebyggande arbetet.

Anmäler man diskriminering/trakasserier enligt likabehandlingslagen är högskolan skyldig att utreda det (annars måste de betala skadestånd) och vidta lämpliga åtgärder.

Trust me, I will.

Gaystudentregionmöte - The Eftersnack

Det är svårt när man har suttit och pratat om några av sina favoritsamtalsämnen en hel dag och tänker på en massa saker som man skulle vilja berätta för hela världen egentligen, men kommer på att man inte har några gemensamma referensramar med en enda människa när det gäller just det där man vill säga. Man har ingen grund att bygga på, inga ord att använda, och ska det förklaras så måste det dras så djupt och långt att det lättare att bara låta bli.

Det tar tid att bygga en identitet. Just den här delen av mig är byggd som en trestegsraket.
1. Först insåg jag att jag var flata,
2. sedan insåg jag konsekvenserna av det
3. och nu bryter jag ned hela grejen i småbitar och är inte alls så himla gay längre. Fastän jag, i vem som helsts ögon förutom mina egna, nog är det mer än någonsin. Bortsett från håret som växer och växer. (För jag behöver inte snagget som steg två-markör längre.)

Det var så enkelt, först, för det var så väldigt binärt och så var det den där tydliga motpolen hela tiden, man kunde till och med svartmåla den lite. Nu går det knappt att tala om saken längre för vartenda begrepp har börjat betyda något annat och vara en del av ett enda stort normativitetsgytter som jag inte vill vara en del av.

Typ så.

Sedan fick vi pizza också.

Dagens ord, mao

44 poäng för LY + YR, men det har man alltså ingenting för.

När man inte riktigt vågar veta

Det är mycket nu. Det är så himla, himla mycket nu.

Men vi tar det en annan dag,
för jag måste andas lite först.
Tills magmusklerna slappnar av på riktigt så jag inte mår illa varje gång jag försöker.

Inte enbart av ondo

Idag diskade jag 2½ veckas monsterdisk, inklusive mögliga matlåderester och två plåtar. Ett faktum jag är barnsligt stolt över.

När köksbänken sedan var sådär frilagd som den aldrig annars är såg jag min möjlighet att gå på den med svinto. Förra, förrförra eller förrförrförra hyresgästen behagade använda den som skärbräda och i skärmärkena var det mörkbrunt och äckligt. Nu är det inte det längre. Ahh, våld. Härligt.

Det obligatoriska äktenskapsinlägget

Idag kunde man få intrycket av att det var något väldigt fint som hade skett bara sådär helt plötsligt, typ som det står här om man bara skummar igenom det. Men... om man läser noggrannare och lyckas bortse från alla faktafel (t.ex. att det egentligen inte handlar om "homovigslar" utan om äktenskap för samkönade par) samt skala av allt ludd lager för lager som om det vore en stor jäkla lök, så hamnar man någonstans i närheten av det här i bisarritetsgrad. (Fasen, jag brukar ju gilla DN egentligen...)

Registrerat partnerskap är inte äktenskap. Registrerat partnerskap är inte äktenskap. Registrerat partnerskap är inte äktenskap. Okej? Ni hör ju lätt att orden låter olika.

Jag tror stenhårt på ta-ifrån-kyrkan-vigselrätten-linjen. De som vill ingå i en juridisk samlevnadsform (som bör vara både köns- och antalsneutral) traskar in i rådhuset och fyller i varsin samlevnadsblankett och sedan är det klart. De som även vill äktas inför Gud tar med sig sina samlevnadsintyg till valfritt trossamfund och kör en äktenskapsceremoni där, på samma sätt som man gör nu (eller på ett helt annat sätt, om man vill) men utan juridisk giltighet. För trossamfunden är inga myndigheter och ska följaktligen inte pyssla med myndighetsutövning. Mer komplicerat än så är det inte - och det fungerar redan på just det sättet i ett antal länder.

Bredvidläsning: RFSL om skillnaderna mellan äktenskap och registrerat partnerskap (utöver den rent språkliga markeringen av att olika samlevnadsformer är olika mycket värda)

Röra mig Peta Påverka Komma in Komma ut Tränga igenom

Det är fredag kväll och jag har ingenstans att ta vägen varken inuti eller utanför mig själv. Kanske mest med betoning på det där med inuti, men det är lättare att tänka att det är utanför.

Så jag rullar ihop mig till en filtkokong och lägger mig på soffan och hoppas att datorn telepatiskt ska slumpa fram musik som passar sinnesstämningen.

Det gör den. Den är bra på det viset.

Svadraglastra

I utbildningen jag pysslar med på dagarna ingår det att man ska få ett visst mått av egen röstträning, eftersom det här med röst är något man måste ha mer eller mindre färdigt i kroppen innan man ger sig ut på praktik - de andra momenten kan man lära sig teoretiskt och sedan kommer man in i det när man väl får patienter, säger de som vet. Mest får vi öva i grupp. Och trots att vi inte gör några läskiga saker alls egentligen känns det ändå mer och mer obehagligt för varje gång, säger min mage. Jag analyserar det sönder och samman ("Är jag rädd för att prata i grupp? Nej. Skäms jag för hur jag låter? Nej. Tycker jag att det är obehagligt att leda folk i vanliga fall? Nej. Har jag prestationsångest för detta? Nej.") men kommer inte fram till något alls, och det stör mig.

Idag skulle vi leda gruppen i någon minut var alldeles i slutet av passet. Vi gick laget runt (rullade axlar, uttalade ord med mjuk vokalansats och svalgvidgande ljud, räckte ut tungan för att uppnå avspänning i munbotten) och jag blev mer och mer nervös och samtidigt mer och mer beslutsam - jag skulle säga nej. Någon gång i början av förra året fick vi veta att man alltid får göra det, men ingen gör det ändå för man vill ju vara duktig och dessutom var det en annan lärare nu så man visste inte riktigt. Så jag repeterade formuleringar inne i huvudet. Funderade på om det var bäst att lägga fram det som "måste man göra det här, är det okej om jag står över?" eller "jag tänker inte göra det här, punkt". Hängde med i de andras övningar tills det bara var jag kvar.

Men då glömde läraren bort mig. Och vi gick hem. För man kan ju inte bara ställa sig upp och ropa "hallå jag är också här och du glömde mig och jag tänkte bara säga att det gör inget att du gjorde det för jag vill inte".

Vilket antiklimax.

***

Som den sistaminutenmänniska jag är tog jag mig samman och anmälde mig till några sommarkurser här ikväll. Om allt går som det ska (och det borde det göra), så ska jag läsa sexologi och, beroende på hur det blir med jobb, kanske webbinformatik - båda på Mittuniversitetet. På distans, utan obligatoriska träffar. Och i och med det här med sexologin kan jag låtsas att jag behöver Stora sexboken i utbildningssyfte, så jag förhandsbeställde den. Den har inte kommit ut än (ja, från förlaget alltså, inte garderoben - haha, världens tamaste ordvits), men jag älskar den redan.

Dagens vår

Imorse var det vår och det var så fint att jag ville gråta, men det gjorde jag inte. Gick utan jacka på lunchen, däremot. Krokusarna är överallt hela tiden nu och jag cyklar omvägar för att komma närmare.

Sedan satt/låg vi på en bänk och väntade på folk; regnbågsflaggan var stor och färgglad och de förbipasserande kvällstanterna sneglade nyfiket på oss och den. "Jag bryr mig inte om att ni ser att jag är gay! Jag gillar att vara hänsynslös på det sättet", sade Maria, och log förnöjsamt sådär som bara hon kan göra.

Hej världen

Här är den alltså, efter många om och men. Den nya bloggen.

De gamla inläggen finns kvar på den gamla adressen. De går tyvärr inte att flytta över hit.

Så. Let's.