Det är slut mellan julen och mig

Julen. Den här gången slutade det inte med bara bitterhet, bara tystnad och bara hemgång till ett massivt ingenting. Den här gången slutade det med att jag faktiskt sade ifrån. Att:

Jag ställer inte upp på det här en gång till.
Jag kommer inte hem nästa jul under de här premisserna.

Och så grät jag, och sedan grät pappa. Bror smällde igen dörren och satte på hög musik. Mamma gled bort långt bort i något annat, kanske datorn, kanske disken, jag vet inte. Det rann ut i sanden. Jag slängde näsdukar i komposten, och det kändes märkligt bra. Att kompostera. Inte det andra.

Du får om du vill, det blir trångt, för min soffa är smal. Men den rymmer en dans.

Ja, jag tänker. Nej, jag tänker inte. Ibland tänker jag, men när jag sätter mig ned för att verkligen tänka kommer det ingenting. Inga tankar, bara annat.

Det gör inget.

Det gör ingenting alls.

(Winnerbäck - Inte för kärleks skull)

Födelsedagen

Vaknar tidigt, långt borta på Hisingen. Vänder mig om och försöker minnas hur det var när jag senast orkade hålla ögonen öppna. Har bestämt mig för att inte ha ångest över något idag. Det funkar. Flyter. Har ont på ett ställe. Lokaliserar det till intercostalismusklerna och ler åt det nördiga. Får lussekatt till frukost.

Det tar över en timme att ta sig hem, inräknat en sväng förbi Ekostore. Inköp av lyxvaror. Getyoghurt. Frukt. Honung. Och sedan den arga mannen på spårvagnen som drämmer gångstavarna i golvet och skriker jävlars helvete hela vägen från Grönsakstorget till Linnéplatsen. Honom köper jag inte.

Somnar nästan.

Kommer hem, somnar på riktigt. Vaknar. Kaffe.

Eftermiddagen försvinner i en dimma av trötthet. Dimma inuti, dimma ute. Ringblommorna blommar på balkongen. Tappar upp ett bad, slänger i en fjärilsbadbomb jag köpt i present åt mig själv och njuter. Håret blir lockigt av lufttorkning. Inuti blir lockigt av alla Facebookmeddelanden, sms, telefonsamtal, mormors kort på posten. Det är troligtvis en av de finaste födelsedagarna ever. Jag har inte höga krav, det behövs så lite. Vilket nätverk jag har! Vad mycket jag har byggt upp, vad bra att ni tycker om mig, kommer ihåg. Tack, allesammans.

Och nu: två bröd i ugnen. Snart kommer Jolo, hon är landad på Landvetter. Jag ska inte tänka då heller. Leva i stunden, var det. Det är okej. Man får det.