Rätt låt vann
"Lite kvinnlig fägring där hade ju inte suttit fel", sade Charlotte Perelli i inför-programs-juryn (ca 32 minuter in i programmet) och avbröt abrupt vår flatsoffas förundran över hur härligt könsneutral Marija Šerifović var. Inget silikon, ingen alldeles för kort klänning, inga halvt tappade trosor à la Moldavien. Kostym, små röda hjärtan och schyssta brudar i bakgrunden. Skönt.
"Lesbisk kampsång" kallade Kristian Luuk det flera gånger igår. Jag är kluven. Om en flata sjunger en ballad så är det automatiskt en kampsång? Precis som när den där kyssen på stan inte bara är en kärlekshandling utan även en politisk aktion - en princip man kan gilla (det är ju gôtt att kunna göra en insats för världen utan att anstränga sig det allra minsta) eller ogilla (det vore ju skönt om det någon gång kunde få vara enbart vad det är).
Det är häftigt i sig att en serbisk, romsk flata vinner, och att hon dessutom verkar ha stöd även där hemma. Serbien verkar nämligen inte vara världens enklaste plats att leva på (källa: K-Online, 2004):
För tre år sedan försökte några serbiska hbt-aktivister hålla den första prideparaden någonsin i Belgrad. Den möttes av så många motdemonstranter att det aldrig blev någon parad. Temat "Det finns plats för oss alla" visade sig vara alltför optimistiskt. Cirka tusen motdemonstranter från nynazistiska Obraz, två fotbollsklubbar och serbiska ortodoxa kyrkan jagade iväg de få aktivister som kommit till Republikens torg. Alla som inte såg ut som "normen" attackerades. Det fanns knappt inga poliser på plats och de som var där hade ingen utrustning för att försvara paraden. En del poliser hejade till och med på när hbt-personer blev misshandlade. Cirka 40 personer skadades. Efteråt menade Belgrads polismästare att det var tydligt att Serbien inte var redo för en sådan offentlig manifestering av sexuell avvikelse. Sedan dess har det inte blivit något mer försök.
(Det är svårare att hitta något att läsa om vardagslivet. Testa att googla själva. Testa att googla på Sverige också...)
En butchflata på schlagerscenen lär alltså antagligen vara något väldigt medvetet och genomtänkt och bra. Något som är lite mer kontroversiellt på andra ställen än det kanske är här. Här, där det "bara" definieras som "fult", avvikande och anmärkningsvärt på ett negativt sätt. Fuck you, Charlotte Perelli.
5 kommentarer:
Fint skrivet! =)
I totally agree with you.
Men nu var det ju tydligen så att det var marija själv som kommit med benämningen "lesbisk kampsång".
Oh. Vad bra... tror jag?
När saker är lika delar politik som något vanligt som bara är bra, i det här fallet en låt, - fan vad svårt det är. Det är samma sak med homon som med handikappade brukar jag tänka ibland. Bara för att visa att man är så accepteeeerande så ler man uppskattande så fort man ser nån som sticker ut. Tänk att vara funktionshindrad och hela tiden bli bemött med milda, ömma, överseende blickar, det är väl inte vad de vill?
Nåja, min poäng var att var ska man dra gränsen? Kan något som är diskriminerat någonsin vara bra på lika villkor?
Ja det är svårt det där. Jag vet inte riktigt om jag ska yvas eller inte. Det jag tillåter mig att yvas över är att en hyfsat bra låt med en tjej som hade kostym och glasögon vann istället för nån "porrchock".
Skicka en kommentar