Ring the bells that still can ring

Jag gråter inte lika våldsamt på nätterna längre. Jag tänker "har jag ångest nu, borde jag göra något åt det?" och sedan tänker jag "nej, det har jag inte". Och hur man än vrider och vänder på allt som är trasigt och skört och trött och ensamt så finns det ingenstans jag hellre vill vara än här och ingenting jag hellre vill göra än att dricka det här teet och lyssna på den här sången.

Och efter våren och året och sommaren har jag börjat sätta än större värde än förr i att göra allt jag gör med mycket kärlek (och i att strunta i saker där jag inte vill investera den kärleken). För man vet inte om man kommer att få någon chans att göra om och göra rätt.