Hörde elden slicka på din sträng
Kommit hem. Kommit tillbaka. Kan inte sova.
Jag vill inte säga det egentligen. Jag tänker "men det är ju inte det mitt liv handlar om" som om det fanns ett tema, som om livet handlade om något annat än sig självt.
Det här med anonymt bloggande börjar faktiskt kännas lockande. Jag vet två jag skulle kunna ha.
7 kommentarer:
En till som är vaken sent. :S
Har också blivit lite sugen på anonymiteten.. vissa saker kan man liksom inte skriva oanonymt. Det tillåter inte förnuftet.
Men så tänker jag i nästa sekund att om jag inte kan skriva det öppet kanske det är menat att jag ska hålla det för mig själv. Livets små dilemman.
Såg på mem att vi är lika långa med till råga på allt. We would make a perfect match. haha. ;)
Precis. Och så vill man ju gärna att de man känner ska läsa och veta ändå, fast så... ja. Det vore onekligen ett spännande projekt.
Raggar du på mig eller? :)
Ja det är nog svårt att vara halvanonym är jag rädd. Möjligtvis för de få man litar på riktigt mycket.. men jag vet inte om inte idéen ändå faller lite då.
Ja, märktes det? =)
Fast det är ju just halvanonym jag försöker vara här. Alltså, att det inte ska vara uppenbart att det är jag om jag inte har berättat det. Så förhoppningsvis är det inte så många som känner igen mig utan att jag vet om att de gör det. Därav den ganska beskurna bilden, t.ex...
Fast å andra sidan skriver jag inget här som är direkt hemligt för någon.
Japp. :)
jag har gjort en helt oanonym ny blogg:
http://reggaeprojektet.blogspot.com/
i det anonyma bloggandetligger hela tiden rädslan för att ngn skall outa en. i dont like.
Nej, det är en klar nackdel såklart.
Skicka en kommentar