En annandag

Så går en påsk ifrån vårt liv och kommer aldrig åter. Kroppen säger att den inte heller har uppskattat det. Därav ontet i mage, hals, rygg, haka och tänder. (Så, nu är det färdiggnällt.)

Förutom allt ni redan sett att jag har gjort har jag även tänkt. Mycket mycket. Och skrivit ned saker. En hel del faktiskt. Det känns fint men spretigt och tungt och allvarligt och en del är pinsamt och förbjudet men det är okej. Jag har bestämt att det är okej.

Har även konstaterat hur mycket de små, spontana bekräftelserna kan betyda. När man slänger ur sig något som är viktigt men inte färdigtänkt och färdigformulerat och någon säger "ja, jag fattar" och inte bara fattar själva grejen utan även just att det inte är färdigtänkt och färdigformulerat. Och då är det också okej.

Det är inte hemligt på något vis alls, det är bara inte moget. Tiden kommer, tiden faller. Brusa högre lilla å.