Och "HBT" blir mindre och mindre min grej

Ikväll: Stormöte inför den där queerfestivalen.

Vi sitter där, runt 50 personer, och representerar ungefär 30 olika institutioner, föreningar, partier och sammanslutningar. Först känns det stort och historiskt - hey, vi ska ha värsta happeningen i Göteborg och här sitter jag och är med ända från början - men sedan, när diskussionen väl släpps fri blir det så tydligt: det är bögarna som är där - bögarna och de medelålders, högt uppsatta heterokvinnorna. En av kvinnorna kommer till och med bokstavligen ut som heterosexuell, och folk skrattar överseende. Det är de som är där. De och vi.

"Vi" består av jag, C, två-tre brudar som vill köra en HBT-litteratur-happening parallellt med festivalen samt två brudar från Lesbisk Aktion som ska anordna Lesbisk Festival. Samma helg, och dessutom den helg de redan haft som "sin" i fyra år. Och jag har hela tiden gått och trott att det var samkört och genomtänkt och att det fanns någon form av samarbete eller åtminstone samverkan, men det gör inte det. Tvärtom.

Frågan som diskuteras mest är den om queerfestivalparadens vara eller icke vara. Lesbisk Festival har redan en parad - det blir femte året även för den nu. Queerfestivalen har redan lovat att inte ordna en parad åtminstone samma dag och helst inte alls, men "vi kan göra det ändå om någon drar i det" svarar ledningen när folk frågar. En man riktar sig till brudarna och föreslår att "men er parad funkar ju, vi kan ju köra med den och så får ni gå först och vi bakom". Och jag är så glad att de orkar säga definitivt nej på en gång. För det är så plumpt att ens våga föreslå att män ska få delta på något vis alls i en parad vars hela poäng är att vara separatistisk.

Jag ser två scenarion:

Det ena är att vi (vi! jag!) kommer här med böglobbyn, pengarna, heterosarna, de stora institutionerna, media och marknadsföringskraften och stampar så hårt vi kan på den festival som redan finns och redan är bra - en festival som har en smalare målgrupp men som faktiskt redan drar till sig folk från halva Sverige och mer därtill. Och som funkar, för sin målgrupp, även om målgruppen inte är den största. Det faller sig naturligt att det finns färre flataktivistiska vänster/anarkaflator än det finns HBTQ-ludd. Men att vi lägger oss som en stor jäkla bögbubbla över den och kväver den tills den dör. Fy.

Det andra (och något mer positiva) scenariot är att vi genom ren och skär skrämselpropaganda istället lyckas göra att ännu fler starka, smarta flator drar till Lesbisk Festival och får den, inklusive paraden, att växa. Se där - två konkurrerande parader, samma helg. Vilket marknadsföringstrick, vilket strålande sätt att bita sig själv i svansen...

Och jag vet vilka det är som kommer att vinna allt i kraft av kuk- och pengainnehav, och vilka det är som har allt att förlora. Och jag ställer inte upp på det. Så efter mötet går jag fram till Lesbisk Aktion-brudarna och lämnar min mailadress och säger att jag står på deras sida om det blir paradkrig. Och att jag kanske är intresserad av att vara med oavsett. En av litteratur-happening-brudarna står också där och gör samma sak, och runt omkring står bögarna och heterokvinnorna och anar inte att det just fötts en revolt i åtminstone en mage ikväll.

(Och det är ju inte så att jag inte vill ha en queerfestival som inkluderar hela spektrat av HBTQ-folk. Det är bara det att jag vill ha både och, och jag är så jävla less på att det kommer män och tar över allt och gör det på så osmidiga sätt. Jag har ingen lust att solidarisera mig med människor som aldrig solidariserar sig tillbaka. Jag har ingen lust att låtsas att HIV är en HBT-fråga och inte en bögfråga om inte bögarna vill släppa in en endamillimeter feminism eller erkänna att olika HBT-personer är olika mycket värda (läs: bögar är viktigare än flator). För kritik mot att HIV-föreningarna inte har bjudits in till mötet kan de minsann klämma ur sig i samma andetag som de tycker att flatgräsrotsaktivisterna ska köras över. BLÄ.)