Med blid och livlig värma

Det är mycket nu, kunde man ha sagt, det är mycket nu men det är mest mycket av ingenting kanske. Det är mycket av värme. Jag tål det inte, jag vill bara ligga på sängen invirad i blöta handdukar hela dagarna. Jag tål inte gräset heller, har jag upptäckt, men det är en annan sak. Malmö var en vägg som slog emot mig så fort jag steg av tåget, och fortsatte med en tredagars massiv allergichock (jag var inte ensam om att plågas).

Igår sov jag till 14:17. Inatt sov jag med balkongdörren på vid gavel. Då kändes det lite mindre som syrebrist när jag vaknade. Jag får ångest av att inte kunna springa ifrån det,

så biljetten norrut är bokad. Söndag. Det blir flyg den mest plågsamma sträckan i år, trots priset, jag försöker inbilla mig att jag kommer att ta tåget tillbaka sedan. Jag tvivlar. Men längtar. Svalkan, luften, stranden, farmor.