Svadraglastra

I utbildningen jag pysslar med på dagarna ingår det att man ska få ett visst mått av egen röstträning, eftersom det här med röst är något man måste ha mer eller mindre färdigt i kroppen innan man ger sig ut på praktik - de andra momenten kan man lära sig teoretiskt och sedan kommer man in i det när man väl får patienter, säger de som vet. Mest får vi öva i grupp. Och trots att vi inte gör några läskiga saker alls egentligen känns det ändå mer och mer obehagligt för varje gång, säger min mage. Jag analyserar det sönder och samman ("Är jag rädd för att prata i grupp? Nej. Skäms jag för hur jag låter? Nej. Tycker jag att det är obehagligt att leda folk i vanliga fall? Nej. Har jag prestationsångest för detta? Nej.") men kommer inte fram till något alls, och det stör mig.

Idag skulle vi leda gruppen i någon minut var alldeles i slutet av passet. Vi gick laget runt (rullade axlar, uttalade ord med mjuk vokalansats och svalgvidgande ljud, räckte ut tungan för att uppnå avspänning i munbotten) och jag blev mer och mer nervös och samtidigt mer och mer beslutsam - jag skulle säga nej. Någon gång i början av förra året fick vi veta att man alltid får göra det, men ingen gör det ändå för man vill ju vara duktig och dessutom var det en annan lärare nu så man visste inte riktigt. Så jag repeterade formuleringar inne i huvudet. Funderade på om det var bäst att lägga fram det som "måste man göra det här, är det okej om jag står över?" eller "jag tänker inte göra det här, punkt". Hängde med i de andras övningar tills det bara var jag kvar.

Men då glömde läraren bort mig. Och vi gick hem. För man kan ju inte bara ställa sig upp och ropa "hallå jag är också här och du glömde mig och jag tänkte bara säga att det gör inget att du gjorde det för jag vill inte".

Vilket antiklimax.

***

Som den sistaminutenmänniska jag är tog jag mig samman och anmälde mig till några sommarkurser här ikväll. Om allt går som det ska (och det borde det göra), så ska jag läsa sexologi och, beroende på hur det blir med jobb, kanske webbinformatik - båda på Mittuniversitetet. På distans, utan obligatoriska träffar. Och i och med det här med sexologin kan jag låtsas att jag behöver Stora sexboken i utbildningssyfte, så jag förhandsbeställde den. Den har inte kommit ut än (ja, från förlaget alltså, inte garderoben - haha, världens tamaste ordvits), men jag älskar den redan.