"Det kan aldrig bli för mycket handsprit"
Det är bra att ha ett gäng motton i livet. Så man har ett att plocka fram i varje situation.
Inuti kroppen är det tyst. Inte minsta lilla magsjukeuppror kan anas, och ett dygn har nu passerat sedan det sista spyende barnet skickades hem från jobbet. Det sista, tillika det tredje, av nitton. Smittrisk: närmar sig noll.
3 kommentarer:
jag tror även stenhårt på att äta vitpepparkorn. jag tror även att det kan vara sannolikt att du tillhör den femtedel av befolkningen som är immun mot vinterkräksjukan. (för visst är det så att du liksom jag inte har spytt på hundra år?) sen tror jag också på att försöka komma till insikt om att det inte är så farligt egentligen.
jag håller med föregående talare om vitpepparkorn! har gullat med diarresjuka edit och hennes kräksjuka mamma i ett par veckor nu, och hittills klarat mig. peppar peppar. (oj, det var inte meningen att vara en sådan skojsig ordvits) men hu för kräksjuka barn egentligen! inatt har jag haft min värsta smitträdsla på länge, efter att ha HÅNGLAT med mattias som sedan blev sjuk samma dag. slå den om du kan!
oj. det var karin som skrev det, ifall du inte lyckades lista ut.
Skicka en kommentar