Det är slut mellan julen och mig

Julen. Den här gången slutade det inte med bara bitterhet, bara tystnad och bara hemgång till ett massivt ingenting. Den här gången slutade det med att jag faktiskt sade ifrån. Att:

Jag ställer inte upp på det här en gång till.
Jag kommer inte hem nästa jul under de här premisserna.

Och så grät jag, och sedan grät pappa. Bror smällde igen dörren och satte på hög musik. Mamma gled bort långt bort i något annat, kanske datorn, kanske disken, jag vet inte. Det rann ut i sanden. Jag slängde näsdukar i komposten, och det kändes märkligt bra. Att kompostera. Inte det andra.