What can I do to make you care
Jag har ett sommarjobb där jag lär mig saker. Den här veckan har jag varit med ett barn som har lärt mig om autism och om hur man kommunicerar med någon som nästan inte ger någon respons. Jag har pratat mycket, pratat lite, pratat långsamt och med korta meningar, tecknat, pekat, visat bilder, frågat på olika sätt, frågat många gånger, låtit bli att fråga, sjungit och trummat, väntat in och väntat ut. Lyssnat och tittat.
Varje morgon hämtade vi fem barn med minibussen och varje eftermiddag körde vi dem hem igen. Måndag, tisdag, onsdag och torsdag sprang Barnet genast mot hemmadörren och in, utan att verka det minsta intresserad av något annat än att komma hem. Fredag stannade hon kvar på trottoaren, sträckte ut armarna och kramade mig länge. Bara mig, inte någon av de två andra vuxna som var med i bussen.
Jag kom igenom skalet. Inte många mil igenom, men igenom. Jag gjorde ett bra jobb och jag fick beröm som var helt befogat.
---
I konceptet med minibussen ingår även tre timmars daglig dos av Lugna Favoriter. Jag smider planer om att smygvrida reglaget till någon SR-kanal och hålla tummarna för att ingen märker något, men då och då dyker det trots allt upp några rader som träffar straight on på ett alldeles nytt sätt. Lyssna själv:
2 kommentarer:
Det må låta simpelt i en utomståendes öron men att komma igenom ett skal sådär till en som är till synes onåbar, det är en fantastisk känsla.
Var det därför du inte sov på 33 timmar? =/
återigen; du är verkligen värd allt beröm, heja dig!!
Och, jag får erkänna att What can I do tillhör favourites of all times för min del, älskade den från första stund jag hörde den för tio år sen (shit!?) t.o.m. innan den blev singel. Nu har jag lyssnat på den på ett nytt sätt och det var ju hur klockrent som helst!
Skicka en kommentar